Omsorg – en central aspekt av förskolepedagogiken: Exemplet måltiden
Uppsala Universitet
Sofie Helander
Pramling Samuelsson och Johansson (2001, s.82) skriver att Merleau-Ponty (1962) kom fram till teorin att livsvärlden är en viktig ståndpunkt för våra erfarenheter. Det menas med att livsvärlden kombinerar natur, samhälle, kultur, historia och subjekt. Livsvärlden är i oss, det handlar även om samspel med andra. Omtanke, omvårdnad och noggrannhet är begrepp som enligt Pedagogiska uppslagsverk (1996, s.442) ska hjälpa utvecklingsstörda och har en positiv karaktär som syftar till något eller någon. Det har senare expanderats till att omfatta samhällets stöd och service åt främst barn och äldre. Den svenska förskolan kan ses som en sammanlänkning av barnkrubban och barnträdgården då barnträdgården var mer pedagogisk och barnkrubban stod för omsorgen. Pedagogiken kan ses som en rad olika begrepp dominerad av män, då har det varit instrumentell och prestationsinriktad. Omsorg är traditionellt sett kvinnans område, d v s det handlar om den “goda modern” som fostrar, skapar trivsel och vårdar. Förskolan har länge strävat efter att kombinera både omsorg och pedagogik men det har inte alltid sett ut så. Man har i det engelska språket under de senare decennierna försökt att introducera “edu-care” för att inkludera både omsorgen och lärandet i samma verksamhet. Dock kan man fortfarande se skillnader mellan de olika aspekterna, personal med olika erfarenheter har haft hand om respektive del inom omsorg och pedagogik. Den pedagogen med lägsta utbildningen och lägsta lönen har traditionellt sett arbetat med de barnen som har varit mest omsorgskrävande, likaså de med högre utbildning och högre lön har fått ansvar för de mer pedagogiska delarna i verksamheten. I Lpfö (98/16) och Utbildningsdepartementet (1998) står det att förskolan ska erbjuda barnen omvårdnad, omsorg, fostran och lärande som bildar en helhet. Arbetslaget ska arbeta för att erbjuda barnen en god omsorg i största möjliga mån. Forskarna Gilligan och Wiggins (1988), Gilligan och Noddings (1993) har skapat begreppet omsorg i syfte att man inte ska vända sig från den som behöver en. Således handlar det om ett engagemang i att den andres behov och upplevelser berör mig, det poängteras även att omsorg är en ömsesidig process. Omsorgsgivaren är villig att hjälpa och är känslig för vad den andre upplever. Omsorgstagarens reaktioner beror på om relationen ska fortlöpa, det visar att man bör ta hänsyn i relation till den andres perspektiv. Därigenom kan vi se att omsorg även inkluderar pedagogik. Det finns tre olika dialoger som tydliggör omsorgens ståndpunkt i pedagogiken. Den emotionella dialogen som står för att pedagogen ska följa barnets initiativ. Det handlar om en intim dialog där positiva känslor och glädje kommer fram men även där barnen bekräftas på olika sätt till exempel genom fysisk beröring. Den meningsskapande och utvidgande dialogen handlar om ett fokus på barnets uppmärksamhet och engagemang i barnets upptäckter i sin livsvärld. Den avgränsande dialogen är mer kontrollerande och ordnad, det handlar om att stödja och vägleda barnet att utvecklas i sina målinriktade handlingar. Pedagogen får inte ta kontrollen från barnet. Pedagogen ska utmana barnens lärande och därigenom visar de barnen omsorg. Pedagogiken måste skapa ett möte med barnets livsvärld, då blir barnets tänkande, sinnlighet, kroppslighet och känslor ett fokus att kunna förhålla sig till andra.
Sammanfattning food as a tool for learning in everyday activities at preschool – an exploratory study from Sweden
Uppsala Universitet
Sofie Helander
Sammanfattningsvis handlar studien om hur pedagoger kan arbeta med mat som ett verktyg för lärande i en verksamhet på fjorton olika förskolor i södra Sverige. Författarna ansåg att det behövdes ett vetenskapligt arbete där man involverade relationen till måltidspedagogik på förskolor. Således relationen till hur pedagogerna kunde hantera de flera olika vetenskapliga fakta och tankesätt som är relevant för mat, hälsa och en hållbar livsstil. Hälsorelaterade problem förknippat med mat bland barn har ökat de senaste decennierna. Även fast en människas matvanor kan ändras flera gånger under en persons livstid är grunden till ett hälsosamt liv att ha bra vanor tidigt i livet. I Läroplanen från 1998 står det inget specifikt om mat eller måltider, varken ur hälsoperspektiv eller livsstilsperspektiv. Pedagogerna i Sverige har bristande kunskap både teoretiskt och praktiskt angående förskolans ansvar för barnens matvanor. Även om det finns flera ingripande studier relaterat till hur viktigt det är att lära barnen om mat och hälsa, har lite uppmärksamhet riktats på att uppfatta situationen ur pedagogernas perspektiv. Det har gjorts flera måltidsstudier i de nordiska länderna utifrån ett lärandeperspektiv, t.ex i relation till kön, språkkunskaper, socialt samspel och omsorg. Men det har inte gjorts några studier kring att undersöka förutsättningar om mat som en del av verksamhetens aktiviteter, varken utifrån hälsoperspektiv eller pedagogperspektiv. Pedagogerna blev introducerade till två böcker om två specifika pedagogiska metoder, för att de lättare skulle veta hur de kunde förhålla sig. Sapere metoden menas med att man lär sig att beskriva smaker och berätta om sina upplevelser, barnen pratar mer om mat, är positiv till att prova nya smaker, barnen har även blivit mer medvetna om och intresserade av mat. Laga mat och lära steg för steg går ut på att barnen ska laga mat eller baka med hjälp av en rad olika kort med bilder och text. De gjorde bara en portion, vilket resulterade i att barnen fick möjligheten att arbeta med mat som ett pedagogiskt verktyg med hjälp av konkreta metoder. De äldre barnen hjälper de yngre och alla lär av varandra. Det upplevdes att det var roligt att laga eller baka med steg för steg recept och pedagogerna upplevde att de var lätta att läsa och följa. Resultatet av studien var att det var roligt, det har uppstått nya former av lärande, även för de yngsta barnen. Metoderna upplevdes som inspirerande, konkret och lätt att arbeta med. Det har stimulerat mer matlagning och bakning tillsammans med barnen. Pedagogerna blev varse med att de har bristande kunskap om vad som är hälsosamt men de säger även att de har lärt sig massor. Att laga mat eller baka som en del av pedagogiska aktiviteter i verksamheten har öppnat många nya möjligheter till ett vetenskapligt arbete. Vidare berättar författarna att resultatet visar att med en pedagog som är både intresserad och självsäker i sitt arbete som har kunskap om det kompetenta barnet och en stödjande organisation är väsentlig för att ge måltider ett meningsfullt verktyg för lärande i förskolan. Pedagogerna planerade och genomförde aktiviteter som involverade mat utan att använda läroplanen som ett stöd.
Att fånga lärares arbete och Förskolan – barns första skola
Uppsala Universitet
Sofie Helander
I Johansson & Pramling Samuelsson och Ganneryd & Rönnerman beskriver de olika former av situationer som kan uppstå i en verksamhet. De lyfter några aspekter som de anser är centrala för verksamheten men även olika former av lärande, hur man kan synliggöra lärandet och hur pedagoger kan förhålla sig till barnens lärande. Ganneryd och Rönnerman (2007, s.151) beskriver att processen i kapprummet är komplex för att man ska tillgodose individuella ritualer.
Det är mycket förskollärarna gör som inte nämns i observationerna, t ex ägnade de mycket tid åt städning och bortplockning efter lek, även i samband med måltider. Lärare möter barn i en pedagogisk verksamhet och agerar utifrån i sina föreställningar, kunskaper och erfarenheter om barn. Kunskap och lärande har sin utgångspunkt i erfarenheter och det sociala och kulturella i praktiken som barnet vistas i. Där handlar det även om ett kompetent samspel mellan det enskilda barnet, andra barn och pedagogen. Barn börjar redan från födseln begripa världen i en ständig process, social som kulturell. Utifrån den nya läroplanen kan barnen te sig som en medskapare där samspelet med andra, det sociala och det kulturella är centralt. Pedagoger har mål för barns lärande och utveckling som de ska sträva mot, för att de lättare ska veta i vilken riktning barnet ska utvecklas.
På många förskolor i landet finns det mångfald, men där de har mångfald anser de inte att man behöver arbeta med det för att det är vardag. Där man å andra sidan inte har mångfald anser man inte att man behöver arbeta med det för att det inte finns i vardagen, eller p g a de yngre barnen inte förstår innebörden av mångfald.
Hur mycket man som pedagog ska hålla tillbaka ett barn som engagerat beskriver vad de varit med om för att andra barn ska få komma till tals är oklart, således hur mycket man ska tillåta barns rätt till sin lek utan att kränka ett annat barns rätt att få dela lekvärldar med sina kamrater.
I omsorg och fostran ska lärandet ingå som en del. Erkänslan kan beskrivas som en bekräftelse från pedagogen till barnet. Det innefattar förståelse, öppenhet, bekräftelse och ett demokratiskt förhållningssätt. Vygotskij pratar om den proximala zonen. Han beskriver att lärandet sker i samspel mellan barnet och den vuxne. Lärandet går före utvecklingen, menar han och det skapar en potentiell utvecklingszon. När de är i den potentiella utvecklingszonen kan barnet tillsammans med andra lösa ett problem som de inte själva kan hantera.
I den pedagogiska verksamheten pratar man inte över barnens huvud. Det ska vara en trygg och öppen samarbetsrelation mellan kollegorna. Gentemot barnen kan det anses som ett respektfullt förhållningssätt.
Avslutningsvis belyser de hur viktigt det är med det lustfyllda lärandet – att pedagogen ska stödja men inte störa, hela barnets livsvärld måste involveras för att lärandet ska komma till stånd och lekfullhet bidrar även till barnets livsvärld. Man ska ha kunskap om och att vara lyhörd för barnets uttryck. Dessutom är det viktigt som pedagog att inte övertolka. Att barnen får vara delaktiga i en demokratisk miljö där varje barn får göra sin röst hörd kan man se i båda böckerna.