Ramfaktorer och sammanhang
Under min VFU
period kommer jag att göra två känsloväggar och två forumspel utöver
lässtunderna som jag har varje dag. Riddersporre och Bruce berättar att
högläsning är viktigt för reflektion och igenkännande, därav väljer jag att
läsa en bok som jag vet att barnen kan känna igen sig i och som går att
reflektera kring. Det leder till att det blir en gemenskap och varje barn ges
möjlighet att göra sin röst hörd. Jag har en analytisk roll vid högläsningen
och modifierar det som jag vill att barnen ska reflektera över med anpassning
till barnens behov, tidigare erfarenheter och till de flesta barnens nivå.
Under läsningen pågår kommer jag att tillsammans med barnen reflektera över vad
vi har pratat om vid tidigare lässtunder och korta filmer som vi tillsammans
har tittat på (2014, s.136 och 138). Jag fokuserar på vissa specifika barn för
att de har kunskaper om att resonera och behöver utmaningar. Efter varje
lässtund tittar vi på två korta filmer, därefter ber jag de barnen som jag
fokuserar på stanna kvar och diskutera och reflektera med mig över boken vi
läste och de korta filmerna som vi såg. Jag kopplar lässtunden och filmerna
till vad vi har läst och tittat på vid tidigare tillfällen och ställer olika
frågor såsom ”Minns ni vad vi pratade om när vi läste….?”, ”Minns du(namn) din
reaktion när vi såg på den här filmen?”, ”Hur skulle ni ha gjort om ni var i en
sådan situation som vi läste om i boken idag?” . Innan den här aktiviteten börjar
har barnen varit ute på gården strax innan lunch. Den första aktiviteten var en
arg känslovägg med i stort sett samma barn genom alla aktiviteter och med samma
frågor inför alla känsloväggar. Den här aktiviteten är den andra aktiviteten i
temat känslor. Temat är genomgående i alla rutiner under dagen. Vi reflekterar
och diskuterar under lässtunden, måltider och när vi är utomhus. Ett barn ville
inte måla en känsla och fick istället måla som barnet kände för då det är
viktigt att inte utesluta barn ur aktiviteten. Jag börjar med att berätta i
detalj för barnen vad som kommer att ske och frågar om jag får ta bild på det
enskilda barnets ansiktsuttryck. Innan vi sätter upp bilderna på barnens
ansiktsuttryck på dokumentationsväggen frågar jag dem ”När är du glad?”, ”Hur
känns det för dig när du är glad?”, ”Vad gör du när du är glad?” och ”Hur gör
du någon annan glad?”. Barnen ska svara så ärligt som dem kan. Innan barnen
börjar att måla berättar jag att barnen får måla känslan två gånger, om de vill
och vad som kommer att ske efter aktiviteten. Därefter förklarar jag att de ska
måla så som dem känner sig när de är glada. Jag fortsätter berätta att när barnen
har målat klart är det viktigt att de gör rent penslarna och går och tvättar
sina händer utan att vidröra något på vägen till handfatet. Vi sitter i ateljén
där det finns målarfärger, penslar, dokumentation från tidigare aktiviteter,
målarduk, verktyg för att använda vid skapande aktiviteter samt kottar, stenar
och pinnar i en låda. Efter aktiviteten sätter jag upp deras bilder på
dokumentationsväggen, mina frågor som jag ställde till de och deras svar på
dokumentationsväggen. I slutet av aktiviteten avslutar jag med en utvärdering
om aktiviteten och vad barnen tyckte om aktiviteten och innan vi påbörjar
nästkommande aktivitet börjar jag med en uppföljning av den här aktiviteten.
Målgrupp och syfte
Målgrupp: 3 – 5 år
Syfte: Jag har valt följande läroplansmål för att barnen är intresserade av skapande
aktiviteter. Dessutom vill jag ge barnen möjlighet att uttrycka sina känslor,
upplevelser och erfarenheter i andra former än vid lässtunden och i forumspel.
- ”utvecklar
sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och
försöker förstå andras perspektiv”
(Lpfö 98, rev 2018, s.10) - ”förmåga att skapa samt förmåga att uttrycka och kommunicera upplevelser, tankar och erfarenheter i olika uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans,”
(Lpfö 98, rev 2018, s.14)
Mål för aktiviteten
- Aktiviteten ska ge barnen mer verktyg i att hantera sina känslor
- Barnen ska bli medvetna av betydelsen av att resonera och hantera sina känslor
Pedagogisk miljö och verktyg
Vi använde oss av gul, blå, röd, grön och orange readymix färger, tjockt
papper, valfri pensel, ipad, dokumentationsväggen, mina frågor till enskilda
barnet och målarduk på bordet. Första gången vi gjorde känsloväggen sa ett av
barnen att det ville prova att blanda färger, vilket jag tillät. Det
resulterade i att vi använde oss av orange också. Under målningen använde
barnen alla färger förutom orange. Barnen hade tillåtit mig att göra en
aktivitet som jag ville göra med de, därav kändes det relevant att jag också är
tillmötesgående när de har egna idéer.
Genomförande och ledarskap
Jag har varit ute
på gården med barnen och säger till de barn som ska ingå i aktiviteten att jag
kommer att hämta de när dem kan komma in. Jag har då förberett med målarduk,
tjockt papper, mina frågor, Ipad för dokumentation, ställt fram penselburk som
barnen får välja en pensel ur och olika readymix färger. Jag börjar sedan med
att fråga barnen om jag får ta bild på deras ansiktsuttryck så som de ser ut
när dem är glada. Svarar de nej, respekterar jag det. Därefter får de ta på sig
förkläden. Innan barnen börjar att måla frågar jag om det är okej att ställa fyra
frågor till de om känslan glad utifrån barnets perspektiv. Om barnet svarar ja
ställer jag följande frågor till det enskilda barnet: ”När är du glad?”, ”Hur
känns det för dig när du är glad?”, ”Vad gör du när du är glad?” och ”Hur gör
du någon annan glad?”. Jag ställer den typ av frågor till barnen för att ge de
möjlighet att reflektera över känslan och utveckla sina sätt att uttrycka känslan
i fråga. På så sätt kan de relatera till känslan i andra situationer och
utveckla sitt uttryckssätt. Pedagogerna i arbetslaget arbetar aktivt med att
bekräfta barnens känslor och göra barnen medvetna om sina och andras känslor.
Innan barnen börjar att måla berättar jag också att de får måla känslan två
gånger, om de vill. Därefter förklarar jag att de ska måla så som dem känner
sig när de är glada. Jag fortsätter berätta att när barnen har målat klart är
det viktigt att de gör rent penslarna och därefter går och tvättar sina händer
utan att vidröra något på vägen till handfatet. Men även betydelsen av att
barnen känner empati för sina kompisar. Efter att jag har ställt frågorna till
barnen får de börja måla så som dem känner sig när de är glada. Under tiden de
målar skriver jag ner vad barnen pratar om och tar sedan bild på deras målning
och sätter upp på dokumentationsväggen tillsammans med något som barnen har
berättat om sin målning. Vi diskuterar om vad barnen målar och när de målar
ställer jag olika typer av frågor till barnen såsom ”vad är det som gör att du
upplever den färgen som glad?”, ”vad blir du glad av?”, ”blir du glad av att
säga eller göra något?”, ”kan någon annan göra dig glad? Hur?”, ”kommer du på något
tillfälle när du har varit ledsen eller arg och någon annan har gjort dig
glad?”, ”kommer du på något tillfälle när du har gjort någon annan glad som var
arg eller ledsen?”. Under tiden som barnen målar frågar jag om de vill prova en
likadan aktivitet vid ett annat tillfälle med en annan känsla, ett av barnen
svarar att hon vill måla känslan glad en annan gång. Efter att barnen har målat
klart säger jag att de ska gå och tvätta händerna och hänga av sig förklädet på
kroken bredvid målarbordet. Därefter säger jag att de kan sätta sig och läsa en
bok innan vi ska ha samling före lunch.
Utvärdering och dokumentation
Jag upplever att
mitt tema synliggörs i verksamheten baserat på vilken typ av aktiviteter jag
planerar och genomför med och för barnen. I min roll är jag professionell men
samtidigt personlig. Jag vill skapa goda relationer och en nära kontakt till
barnen. Beroende på situation och tillfälle är jag mer eller mindre
professionell och personlig (Frelin, 2012, s. 25). Jag började med att följa
upp från tidigare aktivitet när samma barn uttryckte sig om hur de ser ut och
vad de gör när dem är arga. Därefter samtalar vi om vad vi pratade om när de
målade känslan av att vara arg och ansiktsuttrycket som uppstår. Jag tar bild
på deras ansiktsuttryck så som de ser ut när dem är glada. Bilderna skriver vi
ut och sätter upp på valfri plats på dokumentationsväggen så barnen kan se sin
egen bild medan barnet målar. Syftet med att barnen kan se sin egen bild är för
att de ska relatera till hur det känns och på så sätt reflektera av hur det
känns att vara arg. Jag dokumenterar vad barnen säger medan de målar. Efter att
barnen har målat klart sätter jag upp mina frågor och barnens svar bredvid
deras bild. Avslutningsvis diskuterar vi vad barnen tyckte om att måla känslan.
Jag frågar barnen ”var det roligt/ tråkigt eller svårt/ lätt?” och beroende på
vad barnet svarar så frågar jag ”vad var det som var…?”, ”skulle du vilja göra
det här igen?”, ”vill du prova någon annan känsla nästa gång? Och vilken i
sådana fall?”. Jag dokumenterar med barnets bild och teckning för att de själva
vid ett senare tillfälle ska kunna tänka tillbaka och säga ”Jag känner såhär
när jag målar den här känslan och jag ser ut såhär”. Jag skriver ned barnens
ord för att en vuxen ska kunna läsa och förklara ”Såhär beskrev du känslan”.
Referenslista:
Lpfö98 (2016). Läroplan för förskolan. Reviderad 2018. Stockholm: Skolverket
Riddersporre, Bim och Bruce, Barbro (2014). Berättande i förskolan. Natur & Kultur: Stockholm